Då har ytterligare två veckor gått.
Tävlingarna i Luxemburg var minst sagt väldigt upp och ner! Det började sådär, vi kom dit lite trötta efter att ha kört halvt natt och där var värre än lervälling. Jag hade med mig fem hästar och Cissi sina två så det var inte lite saker att få in. Redan samma dag var det vetcheck och youngster tur. Det hade nog regnat i Luxemburg de senaste veckorna för banan var väldigt blöt och hästarna gillade det inte alls. Båda mina hästar hoppade dåligt. Dagen efter var vi inte mkt bättre heller. De hästar som inte gillade underlaget hoppade inte alls bra. Restless brydde sig dock inte alls och stod för dagens placering. Cissi gjorde två bra grundomgångar men fick inte till omhoppningarna. Trots att det inte kom en droppe regn på de dagar vi var där ville inte banan torka upp. Tre av mina fortsatte hoppa dåligt så jag red bara lördagen med dem. Eliza och Restless skötte sig utmärkt! Eliza var felfri och åtta och Restless var sexa i stora klassen 1.45. Hoppade helt fantastiskt! Cissi gjorde en kanon runda med Vincenso i sin 1.30 debut med honom, ett ner! Cissi började bra på söndagen också, denna gången med Crocus, felfri i 1.30, jättebra!!
Eliza fick pris i 1.35 finalen. Sen var det dags för Restless att gå sin första riktiga GP. Hon har gått många unghäst GP, men detta var första gången hon var med som första häst. Hon gjorde än en gång en fantastisk runda, felfri! Hade ett ner i omhoppningen, var bara två nollor från de 17 som gjorde winning round. Hon slutade femma! Tävlingarna i Roeser slutade med att jag blev meetingets bästa ryttare, bästa kvinnliga och fick pris för mest eleganta ritten i GP. Ganska komiskt då jag halvvägs tyckte att jag hade en skittävling! Men där ser man hur mkt det betyder att man tar pris i de stora klasserna. Genom Restless och Eliza tog jag pris i de fem största klasserna på meetinget och det räckte långt! Jag skämtar inte om jag säger att det var världens längsta prisutdelning! Tur att vi var glada, annars brukar man bara vilja stressa hem när tävlingarna är slut!
Efter Roeser helgen kunde man inte annat än att tänka tillbaka på Restless och min resa och känna sig lite stolt! Restless kom in i mitt stall som fyraåring dagen innan jag flyttade till Holland, det var i november 2005. Hon hade då hunnit med att ha två föl! Hon är över 1.80 hög och på den tiden hade hon inte mkt muskler så hon såg verkligen bara stor och gänglig ut. Resan att få Restless till en normal häst i stallet har varit lång, för känsligare häst har jag aldrig varit med om. Vi kunde inte ens borsta henne eller lyfta hovarna på henne i början. Jag var den ända som vågade rida på henne, men även jag fegade ur när jag skulle försöka rida henne tillsammans med andra hästar. Hon var så ljudkänslig så hon gick i taket om hon hörde ljudet från en annans häst galopp. Ett tag hade jag bomull i öron och dubbla luvor på henne! Men trots detta har jag alltid älskat den hästen. Jag har aldrig behövt lära henne en sak vad gäller hoppning, hon har alltid bara kunnat allting. Hon är född med världens balans och en fantastisk hinderklokhet! Däremot tror jag att halva, om inte hela, Holland har hatat mig när jag tog ut henne på tävlingar som unghäst, hon var hemsk på framridningar! Men så fort hon kom in på banan gjorde hon allt jag bad om. Vi stötte på ett stort hinder när vi skulle börja tävla på gräs, det gick inte att brodda henne! Vi kunde bara sko henne med lugnande så brodda var inte att tala om! Idag är Restless så gott som en helt normal häst, vet du inte hur känslig hon har varit så märker du inte det, förutom kanske just med skoning. Vi måste än idag stå och mata henne och hålla henne, då går det. Men ska inte påstå att hon är hovslagarnas favorit! Men om vi kollar på hennes tävlingsår från unghäst till GP häst så har vägen varit spikrak! Hon började som alla mina hästar med att hoppa 80 cm i Asten, då var hon fem år. Det året gick hon upp till 1.10. Som sexåring gick hon femårs i Falsterbo, kunde göra det eftersom hon har haft föl. Där var hon felfri första dagen och sen ett ner. Som sjuårig var hon ikapp sin ålder och började gå internationella sjuårsturer. Resultaten var alltid bra! Kommer inte ens ihåg hur många finaler hon var placerad i. Däremot kommer jag ihåg när hon vann en klass i Poznan och Ankan så till mig vilket bra jobb jag gjort, då tänkte jag bara att jag inte har gjort ngt, bara haft tålamod och väntat ut henne. Nu har hon blivit åtta år och tagit klivet upp till en GP häst. Det roliga med Restless historien är att både jag och hennes ägare alltid har trott på henne och vi har bara väntat på att hon ska bli äldre, och nu äntligen är hon där, sen vet vi att det fortfarande är långt kvar, men en bit på vägen har vi kommit!
Samma helg som vi var i Luxemburg var Rebecca i Hagen. Hon gjorde en bra tävling och fick efter helgen beskedet att hon kom med till Europamästerskapen för juniorer. Ett stort Grattis!
I torsdags var vi i Asten igen, vi hade med oss tio hästar och några av dem gjorde två starter, snacka om att vi hade det stressigt. Som tur är finns det många snälla människor, kändes som vi engagerade halva Asten. Hopkins och Curios gjorde sin tävlingsdebut. Båda var jätteduktiga, Ylva och Curios var dubbelnolla och trea. Janni red Hopkins, han sprang förbi första hindret och var allmänt hingstig och flummig, hon fick rida en till runda och den var jättebra! Jag var stolt uppfödare och ägare! Bäst av gänget den kvällen var Westlife som vann. Men roligast var nästan Ylvas andraplasts med sin nya häst Tato, de gjorde två superrundor!
Ylva & Curios
Igår var det dags för tävling igen, här hemma i Roggel. Ylva, Janni, Rebecca och jag gjorde totalt 19 rundor! Ylva och framför allt Janni kunde knappt sova efter att ha gått banan dagen innan, men de hade inget att oroa sig över, det gick ju galant! Det blev en lång dag kan man säga, men så gott som alla skötte sig utmärkt och då går det alltid lätt!
Nästa vecka åker jag till Frankrike med fem hästar. Rebecca åker till Belgien.